tisdag 17 januari 2017

Tro på oss - vi är oersättliga!

Jag önskar att du ville tro mig.

Tro på mig och mina medsjukas ord. Att vi var pålitliga i dina ögon. Lika trovärdiga som de du anser är experter. 

Jag önskar att våra upplevelser vägde tungt. Våra erfarenheter av vård som nonchalerar vår vädjan om hjälp. Av myndigheter som tar sig befogenheter de inte har rätt till. Av arbetsgivare som inte tar hand om sina anställda. Av alla glapp och mellanrum - och stolar som det är omöjligt att inte ramla emellan.

Upplevelsen av ett system som inte fungerar.

Ett system som föraktar sjuka människor. Den yttersta svagheten. Ett system som genom sina brister gör oss sjukare. Som sorterar människor efter reparerbarhet. Efter hur dugliga vi är i arbetsmarknadens ögon. En arbetsmarknad där brister inte får plats. Där stresstålighet är en dygd. Där någon som är kantstött ses som uttjänad.

Någon som ska bytas ut.

Jag önskar att jag inte avfärdades som överdrivet kritisk. Paranoid. Som om mina ord var ett resultat av min sjukdom, och som därför kan avfärdas som nonsens. Som gör bäst i att tystas. För vi har viktiga saker att komma med. Vi bär på erfarenheter som någon som inte varit långvarigt sjuk omöjligt kan läsa sig till. Vi är viktiga.

Oersättliga.

Men det kanske är så att min trasiga uppenbarelse skrämmer dig. Att min svaghet blir en påminnelse om att du kan stå näst på tur. Att inte någon människa har ett absolut skydd mot att drabbas. Kanske är det lättare att blunda då. Att låtsas att du är av en annan sort. Annorlunda än mig. Att du är skyddad. Inte svag. 

Jag önskar att bara att du kunde förstå att bakom min bristande kapacitet finns en levande människa.

Som är att lita på. 

4 kommentarer:

  1. Jag instämmer av hela mitt hjärta!Mer än nåt annat önskar jag att mina erfarenheter från de senaste 10 åren ( har i dagarna tioårsdag från min första långtidssjukskrivning) skulle värderas och tas till vara. Men jag upplever precis som du säger att folk tar avstånd, de vill inte höra eller påminnas om att detta kan drabba vem som helst, de undviker en helt enkelt. Jag känner också att jag inte uppfattas som pålitlig eller trovärdig av många människor och det skaver nåt kopiöst, förjag tycker jag är mycket bättre nu än förut...har lärt mig så mycket om både mig själv och andra. Några få gamla vänner och några få nya är undantag, tack och lov för dem!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Vi är väldigt viktiga!! Kram

      Radera
  2. Skulle bara vilja ge Dig en stor varm kram. Blir ledsen över hur Du känner. Varje människa är unik och oersättlig.

    Sen kan ju vi människor ibland ha svårt att kommunicera så att vi förstår varandra rätt.

    Själv försöker jag hitta bloggar,informationssidor. Ibland förstår jag infon, ibland tänker jag att nu skulle jag behövt ha nån bredvid att fråga. Åh andra sidan skulle väl inte det hjälpa, jag är dålig på att formulera mig så att jag får fram vad jag menar.

    Har man inte varit sjuk själv ( oavsett sjukdom) så kan man omöjligt förstå. Man kan försöka att förstå hur den som är sjuk känner sig o mår.

    Jag har funnits bredvid mina vänner som haft cancer, har lyssnat, stöttat, funnits där, på det sätt som de har önskat o velat, ja på deras villkor.. Men det vore fel av mig att påstå att jag förstår hur det är att ha cancer.

    Tyvärr fick en del av dem uppleva hur vissa människor tog omvägar förbi dem.

    Sen har vi olika sätt att klara av att ta in , ibland kan det kanske vara så att man själv är livrädd för att drabbas. Jag har de i min omgivning som inte vill prata sjukdom, tycker det är jobbigt att besöka. Inte för att de inte vill, utanför att de då mår så otroligt dåligt själva av att träffa den som är sjuk. De lider av att se den andra lida av sin sjukdom.

    Sen kan ju det vara så att den som är sjuk, kan ha lätt eller svårt att förklara hur den vill ha det. Och omgivning kan bara försöka lyssna av, men det kan bli fel.

    Har valt att vara anonym av hänsyn till de i min omgivning som har drabbats av utmattningssyndrom, försöker på alla de sätta att förstå hur jag som medmänniska skall möta den som är sjuk.

    Tack för att Du tog upp detta i ett tidigare inlägg.

    Upptill att vara sjuk så skall den som är sjuk ju stångas med vården, fk m.m.

    Kram o tack än en gång för Din blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Tack för din kram!! Och att du delar med dej av dina tankar.

      Radera

Om att önska bättring

Jag har insett att jag hellre önskar att människor säger att de finns med mig oavsett hur jag mår än att de önskar mig bättring. Det känns s...