onsdag 1 februari 2017

Perspektiv och Prioriteringar

Det sägs att vi inte ska jämföra oss med andra. Inte heller gräva ner oss i det förflutna eller tänka så mycket på framtiden. Att det bästa är att vara här och nu och att tro på sig själv.

Jag håller inte riktigt med.

En bild utan perspektiv saknar djup. Den blir platt och död. Den ger inga möjligheter att förstå hur saker förhåller sig till varandra. Risken är stor att den både blir orealistisk och verklighetsfrånvänd.
Syntolkning: En tecknad bild av ett landskap. Det finns ett tydligt djup i bilden. Vägen försvinner vid horisonten. Långt där borta finns en bergskedja. Det finns ett hus som står stadigt på marken men också något som svävar högt upp i luften. Att träden ser olika stora ut förstår vi beror på att det ena är längre bort än det andra. 

I livet finns olika perspektiv.

Jag menar inte att du ska hitta det avundsjuka perspektivet - där du tittar på alla andra och jagar vad de har. Inte heller det självutplånande perspektivet - där du behöver veta vad alla andra tycker för att du ska försöka passa in. Du ska inte heller jämföra dig för att nedvärdera din egen situation - genom att tänka att det finns minsann de som har det värre. Eller använda din egen situation för att förminska betydelsen av någon annans lidande. 

Nej, för mig handlar perspektiv mer om att sätta mig själv i ett sammanhang - för att det ger mitt liv djup. Något som ger riktning och stadga. Som ett ankare.

När jag ser tillbaka på var jag har varit förstår jag hur min sjukdom påverkar mig nu. Att jag behöver hjälp och att det är förståeligt och okej. Jag blir också väldigt tacksam över det liv jag har levt. Det jag faktiskt hunnit med. Genom att ha kontakt med, och att jämföra mig med människor som befinner sig i liknande situationer som jag är i nu, förstår jag att det jag upplever inte är unikt. Att jag inte är ensam.

Jag blir begriplig.

När jag förstår att min begränsade situation är en dröm för någon som mår mycket sämre än jag, blir det väldigt tydligt hur mycket jag har att vara tacksam för. Men också att jag behöver vara rädd om mig. Göra mina prioriteringar och spara på min energi. Märkligt nog kan jag kan också känna mig tacksam i mötet med de friska, över möjligheten att leva långsamt och reflektera över livet på ett sätt som många faktiskt inte hinner med.

Att jag sätter mig själv i ett sammanhang - mitt och andras - hjälper mig att prioritera. 

Det kan berätta för mig om förändringar som behöver göras och göra tydligt vad jag vill hålla fast vid. Vad som är viktigt för mig. Jag får bara inte glömma att gränserna kan flyttas och perspektivet ändras. Det som tidigare var mitt "worst-case-scenario" kan plötsligt bli min vardag, och kommer då förmodligen förändra relationen till allt. Och jag måste börja om för att hitta nya referenspunkter. 

Att se mig själv i min historia - var jag varit, var jag är nu och vart jag troligtvis är på väg - och att se mig själv i förhållande till min omgivning - det ger mig perspektiv på mitt liv och min verklighet. 

Det ger mitt liv djup.

2 kommentarer:

  1. Vilken fantastiskt positiv och sann text detta var! Jag har också ibland blivit ifrågasatt för att jag skrivit så mycket dagbok och dokumenterat mitt mående i 10 år nu...hisnande. Men skrivandet har hjälpt mig att förstå mig själv både i nuet, men framför allt på sikt. Att kunna gå tillbaka och jämföra olika perioder hjälper mig att bena ut vad som är vad i svårigheterna. Jag ser att jag faktiskt har lärt mig massor om mig själv, utmattningen och hur jag ska tackla den, hur jag ska bemöta omvärlden och hur jag kände då, när allt var som svartast, eller i ett specifikt bakslag. Denna kunskap hade jag aldrig fått med mig på samma sätt om jag bara levt i nuet, hur bra det än är att göra det. Jag håller med dig av fullaste hjärta, min kloka vän!
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack min vän! Att dokumentera och reflektera är väldigt viktigt! <3 Kram

      Radera

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...