söndag 5 mars 2017

Bättre balans eller förbättrad sjukdom?

Ni vet, när tanken klarnar, smärtan dämpas och illamåendet lägger sig. När du känner kraften sakta återvända, sjukdomskänslan avta och du är så lätt att du nästan svävar.

När känslan av att du är redo att återerövra världen drabbar dig med full kraft.


Syntolkning: En bild på drottningen som sitter i nattlinnet - yr och med
orakade ben - på sängkanten, håret är rufsigt och kronan på sne.
På läpparna har hon ett stort leende och hon tänker på sig själv som
bestiger en bergstopp. Ovanför finns en text: När symtomen lättar
känner jag mig oövervinnerlig!!!


Det här inlägget handlar inte om att grumla din glädje. Bara bromsa om att dig lite och be dig ta ett steg tillbaka och försöka förstå om det du känner handlar om en reell förbättring av själva sjukdomen eller om ditt förbättrade mående är följden av en bättre aktivitetsbalans.

Det är nämligen av högsta vikt att veta vilket när du bestämmer dig för hur du ska agera på din känsla.

Du måste ställa dig frågan: Är det troligt att jag mår bättre för att jag hållit mig strikt till min pacing? För att jag anpassat och gjort allt för att spara på min energi? För att jag balanserar bra? Eller är det i själva verket så att sjukdomen som svänger fram och tillbaka?

Risken med att instinktivt tolka det som att jag har förbättrats i min sjukdom är jag i allt för stor takt pushar mina gränser och glömmer bort min pacing. Att jag rusar på för fort som en kalv på grönbete och inte förstår att jag faktiskt mådde bättre på grund av att min energikalkylering gett resultat. Att konsekvenserna av min strikta budget börjar märkas eftersom jag nu har hämtat upp underskottet.

För - om jag inte hela tiden pressar mina gränser krävs inte lika lång återhämtningstid. Konsekvenserna av överbelastning är bland annat sämre sömn och kraftigare symtom vilket kräver en massa energi bara det, liksom en massa känslor av skam och skuld. Balans däremot minskar överbelastning vilket ger mindre symtom och bättre sömn vilket i sin tur ökar kvalitén på återhämtningen.

Syntolkning: En bild som visar den negativa spiralen som obalans och överbelastning ger - med ökade symtom, sämre sömnkvalitet, försämrad återhämtning som ger minskat aktivitetsomfång. Den visar också den positiva spiral en god aktivitetsbalans kan ge - mindre symtom, bättre sömnkvalitet, förbättrad återhämtning och i vissa fall ett ökat aktivitetsomfång så småningom. 

Så i stället för att rusa iväg och glömma min pacing borde jag stanna upp och hålla i det goda jag gjort. Låta kroppen få återhämta sig på djupet. Vända perspektivet och se positivt på tiden som ligger bakom. Se mitt nuvarande mående som ett kvitto på att jag faktiskt är på rätt väg. Jag skulle behöva berömma mig själv för de val jag gjort och bestämma mig för att försöka hålla fast vid dem.

Ibland får jag känslan av att det inte är riktigt tillåtet att stanna upp och må bra på min nivå. Utan att en förbättring förpliktigar att jag genast börjar utmana mig själv mer.

Men bara för att jag känner mig mindre sjuk - så innebär det inte automatiskt att jag tål mer. Och det är faktiskt först när jag tål mer som jag på riktigt kan öka mitt aktivitetsomfång utan att hamna i obalans. Att känna sig friskare behöver inte heller betyda att min återhämtning blivit snabbare. För att vara i bättre balans är inte samma sak som att tillfriskna.

Så jag säger inte att det är en omöjlighet att en sjukdom spontant förbättras. Men jag vill trycka på att det är viktigt att också se vad som gjorts för en bättre aktivitetsbalans perioden innan förbättringen kommer.

Om du kan utvidga ditt aktivitetsomfång utan symtomökning kan det både vara ett tecken på att du håller på att tillfriskna och att du balanserar bättre. Det beror också på vilken sjukdom som i grunden orsakar din problematik.

______________________________________________________________________________
Vid ME/CFS går det inte att träna sig frisk - har du efter en noggrann utredning fått diagnosen är det viktigt att du undviker överansträngning genom att hitta en bra aktivitetsbalans. Källa: viss.nu

Fler inlägg på temat aktivitetsbalans hittar du här:
Pacing - aktivitetsbalans
Pacing fixar allt?
Pacing är lite som att dansa
Prästens lilla kråka
Undvikande beteende eller en strävan efter delaktighet?
Att undvika överbelastning - en omöjlig balansgång?
Om varför press och obalans hör ihop

6 kommentarer:

  1. Hu... Jag vill ju så gärna tro att jag blir friskare. Men det är nog snarare så att det är ett resultat av att jag prioriterat min återhämtning och sedan håller jag ihop ett tag efter det pga att jag har lite höjd att ta av...

    Det här var ju rent plågsamt att läsa faktiskt. Något man redan vet, fast när insikten slår en... BAM!

    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men usch - vill inte att mina texter ska vara plågsamma - men samtidigt blir jag glad om de kan fungera som ögonöppnare och broms.

      Kram <3

      Radera
  2. Detta behövde jag verkligen få en bra förklaring på. Tack!
    För det är så himla lätt att belasta sig mer när man känner sig bättre.
    Jag skrev faktiskt ett frustrerat inlägg om just detta för ett tag sen:
    http://standardnina.blogspot.se/2017/01/min-energiburk.html

    SvaraRadera
  3. Det här alltså: "Ibland får jag känslan av att det inte är riktigt tillåtet att stanna upp och må bra på min nivå. Utan att en förbättring förpliktigar att jag genast börjar utmana mig själv mer." Blir lite gråtfärdig av att läsa det här just idag. För jag har nog känt just så och ökat på flera fronter samtidigt. Eftersom det flutit på ok ett tag, eftersom jag jobbar 75% och det är ju nästan 100% (heltid=frisk?). Igår låg jag däckad hela eftermiddagen, troligtvis pga att jag pressat framåt så fort jag kunnat. Min man lyckades idag förklara för mig hur dumt det skulle vara att åka till jobbet idag, bara för att huvudvärken inte spränger utan bara ligger i bakgrunden. Ändå är jag hemma med dåligt samvete och skuld och skam. För jag är ju nästan frisk och inte längre godkänd av FK. Jag känner mig jagad att alltid krama ut allt ur varje stund... Det finns inte längre utrymme för att lyssna på signalerna från kroppen. Men om jag inte gör det blir jag ännu sämre snart. Tack för din text❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, så jobbigt för dej! <3 Spontant tänker jag också att det kanske inte heller stämmer med heltid = frisk eftersom många pressas ut i ett läge där vardagen kanske inte fungerar till 100% även om man lyckas vara på jobbet på 100%. Läste att du haft en krasch till. Bra att du funderar över hur du ska lyssna på din kropp. kram! <3

      Radera

Startpunkten för en förändring

Det här inlägget kan ses som både en förklaring till mina två tidigare inlägg " En ambulerande ME/CFS-vård " och " Ska vårde...