torsdag 16 mars 2017

Belastningskänslighet, närhet och sex

Att vara känslig för belastning påverkar alla aspekter av livet. Vissa pratar vi mer om - privat så väl i vården - medan andra saker nästan helt undviks.

Intimitet, närhet och sex pratar vi inte alls (så mycket) om.

Att ha sex oavsett om det handlar om ett fullbordat samlag, att smeka sig själv eller någon annan - till och med att bara ta emot - innebär hög belastning på så många olika plan. Det är fysiskt ansträngande, ger en mängd intryck från många sinnen och är i allra högsta grad något som påverkar oss emotionellt. Alla delar som för någon med kraftig belastningskänslighet kan leda till överbelastning och symtomförsämring.

För många är orgasmen i sig själv tillräcklig för att trigga en försämring av sjukdomen.

Att avstå från närhet och sex behöver inte alls handla om att lusten eller kärleken saknas. För du blir inte automatiskt asexuell i samband med att du blir långvarigt sjuk. Men närhet och sex kan bli en aktivitet bland andra som du tvingas prioritera bort för att den inte ryms inom ditt aktivitetsomfång. För att kapaciteten saknas.

Behovet av närhet och ömhet kan ställas mot andra basala behov, som sömn, äta eller att sköta hygien. Du kan behöva prioritera hårt och välja bort. För att konsekvenserna att följa lusten helt enkelt blir för stora. Hos mig fungerar det "sexuella systemet", jag kan känna lust och få orgasm - men jag får lika svår symtomökning som jag får vid all annan belastning som är för hög.

Belastningskänsligheten gör inte skillnad - den drabbar alla aktiviteter - även de lustfyllda. Också de som är svåra att avstå just på grund av att lusten är stark.

I vårt samhälle talas det om att personer slutar visa ömhet eller känna lust - avstår från sex - för att de inte längre älskar varandra. Ungefär som att separata sovrum enkelspårigt framställs som att det handlar om ovilja att dela säng med sin partner.

Men det talas aldrig om oss som tvingas avstå sex i en relation där lusten och kärleken faktiskt är levande. Om oss som har separata sovrum på grund av att vi måste försäkra oss om att få så ostörd sömn det bara går, eftersom vi sover så dåligt i oss själva.

Vi som tvingas till distans trots att allt vi längtar efter är närhet.

Naturligtvis finns det mycket som också kan påverka lusten negativt när du är känslig för belastning och lever med svårt funktionsnedsättande symtom - och är hjälpberoende av din partner. Men det är en helt annan text att skriva.

______________________________________________________________________________
Läs också:

2 kommentarer:

  1. Bra att du lyfter detta ämne och så sant det är!!
    Man vill så mycket som skulle vilja att man inte vill, och samtidigt vill man in te välja bort sex, men tvingas ändå för att orken sviktar.
    Just nu delar jag och min hälft inte sovrum för han snarkar så förbålt och jag klarar inte den störningen, men saknar närheten nåt kopiöst!
    Han är dock på väg att åtgärda det kirurgiskt, hoppas det hjälper...
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej vännen min, tack för din kommentar - förlåt sent svar! <3

      Tack! Det känns viktigt! Håller tummarna hårt som tusan att de lyckas att åtgärda snarkningarna så ni får sova tillsammans snart igen! Kram!

      Radera

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...