tisdag 4 april 2017

Människan - någon att lita på?

Ibland undrar jag över vår människosyn... 

Det känns som att vi tänker att människan är av naturen lat. Någon som helst smiter från ansvar. Som ljuger för att få fördelar, och därför inte går att lita på. Som behöver kontrolleras och pressas att arbeta hårt.

Jag ser det så tydligt. Redan hur vi förväntas att bemöta barn - både av skola och vård.

Du ska inte lyssna på barnet. Det ljuger för att smita undan. Som förälder förväntas du pressa det hårt så skolplikten uppfylls. Du måste lära barnet att bita ihop, inte känna efter vad kroppen signalerar. Nonchalera barnet. Visa att du bestämmer.

För du kan avgöra hur barnet mår utan att fråga barnet själv, oavsett ålder. Det är inte barnet som ska ha kontroll utan den vuxne!‬ Barnet ska lära sig att rätta sig i ledet, göra det hen blir tillsagd utan att ifrågasätta. Detta präglar oss starkt ända upp i vuxen ålder.

Så har vi blivit bemötta av vårt barns skola och vård. Och så har jag själv blivit bemött i min vård och i sjukförsäkringssystemet.

Samma sak speglas i media. Där sjuka och funktionsnedsatta framställs som tragiska, lata, manipulerande lögnare. Som inte går att lita på. Som inte försöker tillräckligt. Som fejkar för att få egna fördelar. Inte rättar sig i ledet.

Som någon annan ska bedöma trovärdigheten på.

Tänk om vi istället hade förutsatt att människan i grunden vill vara aktiv. Utvecklas. Är någon att lita på. Ansvarsfull och omtänksam. Undra hur världen hade sett ut då? Om barnen blev litade och lyssnade på?

Undrar om människor generellt sett mått bättre då än de gör idag?

4 kommentarer:

Ditt ansvar - inte mitt!

För någon vecka sedan påbörjade jag en text som handlade om att vara genomskinlig och självutlämnande med syfte att uppmärksamma ett behov ...