tisdag 4 juli 2017

Skör

Jag har varit rätt osynlig här ett tag. Inläggen har glesnat i takt med att absurditeterna i mitt liv sugit musten ur mig. Utkasten är många och röriga, men jag har inte haft kapacitet att slutföra längre inlägg, och jag vet inte om jag kommer att lyckas med detta heller.

Om jag ska sammanfatta våren är ordet stress- och presskaos.

På bara några få månader har jag blivit fråntagen min sjukpenning, tvingats byta vårdcentral och läkare samt blivit av med min anställning. Det är som ett domino, bara det att jag inte kan förutse vilken bricka som kommer falla härnäst.

Jag kämpar för att hålla mig över utan men kippar efter luft. Mina krafter sinar.

Alla saker som faller genererar extremt mycket merarbete trots att det är saker som tagits ifrån mig. Även att jag lämnat över allt det praktiska till min man, och han har dragit det tyngsta lasset - så mår min kropp inte alls bra av den ökade belastningen. För bara tanken på det som händer är för mycket att hantera för mig. Min kropp är känslig för belastning och stress är en allvarlig typ av belastning. 

Att falla ur trygghetssystemen är en extremt stressande upplevelse.

De flesta verkar tro att stresskänslighet och dålig stresshantering är samma sak. Konsekvensen blir att de som lätt blir negativt påverkade av stress per automatik pådyvlas program för att bli bättre på stresshantering.

Jag har bra strategier för att hantera stress men min kropp tål den ändå inte.

Det är ingen omöjlig kombination och att bli negativt påverkad av stress betyder inte (alltid) att du är dålig på att hantera den - och att vara känslig för stress går inte alltid att påverka med god stresshantering.

För även med goda stresshanteringsstrategier tar det energi att hantera stressen. Har du då begränsad energi betyder det också minskat utrymme för att hantera stress. Är du extremt belastningskänslig får du extrema reaktioner av extremt liten belastning trots att du hanterar den väl rent mentalt.

Jag kan alltså påverkas negativt av stress utan att jag för den skull _känner_ mig stressad eller agerar stressat. Att då under en lägre tid vara i ett läge där jag utsätts för extremt stressframkallande situationer i det som ska vara min trygghet är gravt ohälsosamt.

Som jag sagt tidigare är det ingen semester att vara sjuk. Jag är aldrig ledig, de svåra symptomen och energikalkylerandet tar aldrig paus. Ändå förväntas jag nu vara aktiv och reda upp strul med arbetsgivare och myndigheter samtidigt som alla andra går på ledighet.

Hur märkligt är inte det?!

Hur som helst. Det jag vill att du tar med dig från det här inlägget är att bara för att någon har en hög känslighet för stress betyder det alltså inte per automatik att hen är dålig på att hantera stress.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Det finns bara ett vi!

Vet ni varför frågan om LSS/assistans och sjukförsäkringen är så enormt viktig?  Jo, för det berör ALLA - inte bara de som är i behov a...